Rikets grundande

Polen har präglats av en historia med inre splittringar, en tidigare roll som en dominerande stormakt, perioder utan självständighet och ett återupprättande av nationen och staten. 

 

År 966 kristnades Polen och regerades av Huset Piast Dubrawka av Böhmen och det är troligen därför Polen blev kristnat så fort.  

 

Boleslav III delade Polen mellan sina fyra söner när han dog. Detta ledde till olika fraktioner och inbördeskrig om Krakowtronen. Det här pågick i 160 år tills Vladislav Alnshög enade riket och kröntes till det enade Polens kung år 1320. 

 

Polen medan Meiszko I var kung     

 

 Polen medan Mieszko I var kung      Målning av Mieszko I

Text: Cecilia Skinnars    

Källa: Wikipedia: Polen

 

 

 

Polens historia från medeltiden framtill 1900-talet

Polens historia från medeltiden framtill 1900 – talet kan indelas i tre tidsperioder. Åren 1385 – 1572 kallas Jagielloniska ätten, som var en kunglig dynasti som härstammade från den litauiska Gediminasätten. Polsk – litauiska samväldet var mellan 1572 – 1795 en statsbildning i Central- och Östeuropa. Under den perioden styrdes Polen av kungar som valdes av adeln. Perioden avslutades med att Polen delades i slutet av 1700 talet. Polens uppdelningstid är 1795 – 1918. Polen är då uppdelat mellan kejsardömet Ryssland, Preussen och Österrike och existerade inte som en självständig stat.  

 

År 1385 ingick Polen och Litauen i en personalunion. Det vill säga att de hade en gemensam statschef. Orsaken till unionen var giftermålet mellan Polens regerande drottning Hedvig och den litauiske storfursten Vladislav II. Genom unionen fredade de sig mot Tyska orden och Ryssland. Tyska orden var en sammanslutning av riddare som är för utbredning av kristendomen. När Vladislav II: son gjorde ett försök att ta över Ungerns tron, startades ett inbördeskrigKriget stoppades av kungens död vid slaget vid Varna år 1444.  

1500 – talet brukar kallas Polens kulturella ”gyllene århundrade”. Det var tack vare det ökade välståndet, renässansinflytandet, papperstillverkningen och boktryckarkonsten som introducerades i sekelskiftet mellan 1400 och 1500 – talet. Antalet skolor började öka och arkitektur samt konst utvecklades.   

 

År 1569 ingick Polen och Litauen i en realunion, alltså de två självständiga länderna gick ihop och bildade ett nytt land. Under tidsperioden var unionen en stormakt som sträckte sig från Östersjön till Svarta havet, samt djupt in i dagens Ryssland. År 1573 infördes religionsfrihet i landet. Men i verkligheten förtrycktes andra religionsutövare, framför allt ortodoxa ukrainare. Mellan år 1594 och 1649 utbröt flera kosackuppror i det polska riket. Upproren av polska staten och den katolska kyrkan bottnade främst i religiös förföljelse av ortodoxa ukrainare.   

 

Polen delades tre gånger i slutet av 1700 – talet. Delningarna berodde på att Polen hade försvagats under 1600 – talet, då landet deltagit i stora krig samt förlorat en stor andel av befolkningen. Den första delningen ägde rum i samband med Kung Augusts död år 1733. Kungens död ledde till att det 3 års långa tronföljdskriget utbröt. Efter kriget hamnade landet i ett tillstånd av anarki, det vill säga, upplösning av samhällsordningen. Det ledde till att Polen delades för första gången år 1772 Österrike fick PodolienEfter den tredje delningen, 1795 fanns staten inte längre kvar. Polen hade helt och hållet delats upp mellan Österrike, Preussen och Ryssland. Vid tredje delningen tog Österrike området mellan floderna Pilica och Bug, Preussen tog Masovien och området runt Warszawa. Ryssland tog bland annat Litauen och Kurland.  

 

Under 1800 – talet förekommer ett antal återkommande uppror mot bland annat imperiernas förtyskningspolitik, som till exempel Novemberupproret år 1830. Under 1800 – talet lydde den polska nationen under tre imperier. Polens delning bestod i 123 år, framtill efter första världskriget. 1918 kollapsade de stora imperierna och den andra republiken återuppstod. 

 

Text: Wilma Flöijer 

 

 

Polens delningar i slutet av 1700-talet

 

                                                                                                        Polen delas             

Polen under II världskriget

Den 23 augusti 1939 skrev Tyskland och Sovjetunionen ett avtal om att inte angripa varandra militärt, Molotov­-Ribbentrop-pakten. Hitlers mål med avtalet var att kunna anfalla Polen utan att riskera ett tvåfrontskrig med både västmakterna och Sovjetunionen. Till icke-angreppspakten hörde också ett hemligt avtal. Det gick ut på att Tyskland och Sovjetunionen delade upp Östeuropa mellan sig bland annat Polen.

 

Den 3 april 1939 gav Hitler order om att ett angrepp på Polen skulle börja den 1 september samma år. Orsaken till angreppet enligt Hitler var att Tyskland måste ha ett större utrymme för invånarna för att kunna utvecklas. Han sa: ”Vidare framgångar är omöjliga utan blodsutgjutelse. Och det första blod som ska gjutas är polackernas”.

Den 4 september hade den tyska armén trängt 80 kilometer in i landet. Den 16 september hade tyska trupper omringat polska huvudstaden Warszawa och krävde kapitulation av polackerna. När tyskarna försökte inta huvudstaden möttes de av hårt motstånd. Polackerna kämpade med allt de hade mot tyskarnas invasion. Tyskarna beslöt sig för att terrorbomba huvudstaden istället. Över bostadsområdena fällde de brandbomber och tusentals människor dödades. Till sist tvingades Warszawa ge upp kampen.

Tyskarna tog civila som fångar och använde dem som arbetskraft. De tog inte bara judar utan också krigsfångar och vanliga människor från de ockuperade områdena. Ungefär 1,1 miljon människor dog i Auschwitz av dem var 90% judar. Sovjet hade också blod på sina händer som man ofta försöker gömma eftersom dem vann kriget, Sovjet tog också polska krigsfångar. Antalet uppskattas till över 230 000. Vid slutet av 1939 hölls cirka 170 000 krigsfångar i 139 läger. I Sovjet arrangerades också massavrättningar av soldater och civila, vilket även drabbade kvinnor och barn under september 1939.

 

Den 17 september dagen efter att Tyskland invaderade huvudstaden anföll den ryska Röda armén Polen. Sovjetunionen skulle ”Hjälpa det polska folket ur dess olyckliga krig som det dragits in i av sina oförståndiga ledare”. När de  allierade segrade, befriades människorna som överlevde i lägren. Polen var efter andra världskriget en Sovjetisk lydstat. Landet var en kommunistisk diktatur fram till 1990.


Molotov och Ribbenton skriver under avtalet                      


Sovjetiska trupper på väg till Polen


Tyska trupper

 

Text: Sanida Bosnjakovic

Källa: Wikipedia  so-rummet  text källa