Text: Cecilia Skinnars    

Källa: Wikipedia: Polen

Polens historia från medeltiden framtill 1900-talet

Polens historia från medeltiden framtill 1900 – talet kan indelas i tre tidsperioder. Åren 1385 – 1572 kallas Jagielloniska ätten, som var en kunglig dynasti som härstammade från den litauiska Gediminasätten. Polsk – litauiska samväldet var mellan 1572 – 1795 en statsbildning i Central- och Östeuropa. Under den perioden styrdes Polen av kungar som valdes av adeln. Perioden avslutades med att Polen delades i slutet av 1700 talet. Polens uppdelningstid är 1795 – 1918. Polen är då uppdelat mellan kejsardömet Ryssland, Preussen och Österrike och existerade inte som en självständig stat.  

År 1385 ingick Polen och Litauen i en personalunion. Det vill säga att de hade en gemensam statschef. Orsaken till unionen var giftermålet mellan Polens regerande drottning Hedvig och den litauiske storfursten Vladislav II. Genom unionen fredade de sig mot Tyska orden och Ryssland. Tyska orden var en sammanslutning av riddare som är för utbredning av kristendomen. När Vladislav II: son gjorde ett försök att ta över Ungerns tron, startades ett inbördeskrig. Kriget stoppades av kungens död vid slaget vid Varna år 1444.  

1500 – talet brukar kallas Polens kulturella ”gyllene århundrade”. Det var tack vare det ökade välståndet, renässansinflytandet, papperstillverkningen och boktryckarkonsten som introducerades i sekelskiftet mellan 1400 och 1500 – talet. Antalet skolor började öka och arkitektur samt konst utvecklades.   

År 1569 ingick Polen och Litauen i en realunion, alltså de två självständiga länderna gick ihop och bildade ett nytt land. Under tidsperioden var unionen en stormakt som sträckte sig från Östersjön till Svarta havet, samt djupt in i dagens Ryssland. År 1573 infördes religionsfrihet i landet. Men i verkligheten förtrycktes andra religionsutövare, framför allt ortodoxa ukrainare. Mellan år 1594 och 1649 utbröt flera kosackuppror i det polska riket. Upproren av polska staten och den katolska kyrkan bottnade främst i religiös förföljelse av ortodoxa ukrainare.   

Polen delades tre gånger i slutet av 1700 – talet. Delningarna berodde på att Polen hade försvagats under 1600 – talet, då landet deltagit i stora krig samt förlorat en stor andel av befolkningen. Den första delningen ägde rum i samband med Kung Augusts död år 1733. Kungens död ledde till att det 3 års långa tronföljdskriget utbröt. Efter kriget hamnade landet i ett tillstånd av anarki, det vill säga, upplösning av samhällsordningen. Det ledde till att Polen delades för första gången år 1772 Österrike fick Podolien. Efter den tredje delningen, 1795 fanns staten inte längre kvar. Polen hade helt och hållet delats upp mellan Österrike, Preussen och Ryssland. Vid tredje delningen tog Österrike området mellan floderna Pilica och Bug, Preussen tog Masovien och området runt Warszawa. Ryssland tog bland annat Litauen och Kurland.  

Under 1800 – talet förekommer ett antal återkommande uppror mot bland annat imperiernas förtyskningspolitik, som till exempel Novemberupproret år 1830. Under 1800 – talet lydde den polska nationen under tre imperier. Polens delning bestod i 123 år, framtill efter första världskriget. 1918 kollapsade de stora imperierna och den andra republiken återuppstod.